We won't fade into darkness.


Du var aprilhimlen som jag minns den.. och som jag minns dig.



Det måste vara månades orsak till varför allting faktiskt är så himla bra. Allting är jämt bra i April. Det är fem år sedan jag lärde känna Joakim bland annat. Nu känner jag mig bara glad dagarna igenom och de får gå som de går (har matteprov imorgon och jag har inte ens öppnat böckerna än, det är carpe diem mina vänner!)

Jag är glad över allting som har med Erik att göra trots att jag saknar honom så att öronen trillar av. Mina vänner är fina(st). Skolan går s-k-i-tbra. Jag åker till Rhodos på Söndag. Och för att inte missa det bästa, jag fyllde 18 i måndags. Nu är jag officiellt vuxen och ansvarsfull. Mer än vanligt.

All I ever wanted. | Adrian Lux feat. Jocke Berg.



Man kan inte annat än älska det här.

My soul is painted like the wings of butterflies.


Hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar.



Kents nya singel!! Helt underbar. Inatt kommer jag somna lycklig.

Ibland ångrar jag mig bara utan anledning.



Saknar mitt långa hår litegran, ja. ja. ja. ja. ja. ja.

Oh, this town kills you when you're young.

Nu är det slut på bortförklaringar. För allt. För att göra läxor som jag haft tre veckor på mig att göra. Sätter mig och pluggar in historian som jag ska kunna berätta om rakt ut, inpluggat, som en robot (om industriländerna på 1800-talet, deni!) Äh, det ska nog gå om Sofia står bredvid och drar åt sig all uppmärksamhet. Helt plötstligt skulle det nästan bli kul.

Har detta som sällskap. Fyll på. Lyssna. Min P&L-biljett är värd varenda 2000 enkronor jag lagt ut, det kommer så otroligt himla jättemånga bra artister i år så att jag nästan måste nypa mig själv för att tro att de är sant. Helt. Otroligt. Galet. VÄRSTA GRYMMA GREJEN.

To these tiresome paper dreams.


What dosen't kill you it makes you stronger.



Tänkte bara visa att jag fortfarande lever. Hej! (Gullig på högra bilden, eller hur?)

Om ni undrar hur jag mår, då behöver jag bara säga: Jag kom hem från Göteborg igår ikväll, så det är lite delade känslor i det hela. Ledsen att behöva åka där ifrån och lämna Erik, glad över att jag har fått vara där med honom i några dagar och ladda om batterierna.

Jag har duktiga vänner, vad har ni?


Raise your weapon.



Synd bara att jag aldrig orkar ta nya bilder så jag mölar, mölar och mölar på med gammalt åt er för att hålla det någolunda uppdaterat (HA! Sa det för att de skulle låta bra, ni ser ju hur min uppdatering har sett ut på de senaste veckorna). Tålamodet och modet finns inte och att intresset mer eller mindre försvinner gör ju inte det hela så mycket bättre, sen vet ni ju hur det är att hitta tillbaka? Som att leta efter en nål i en höstack.

Är det någonting som ni faktiskt vill se/läsa här? Så att jag vet vad jag kan uppdatera om, annars kommer det fortsätta eka tomt i omgångar. Ni få som faktiskt hänger kvar dag efter dag, ni är fina ni. ♥

Nobody dies as a virgin, life fuck us all.


Det blir aldrig en kaka för mycket.


You can hold my hand, just in case.

Everything will be okay in the end, If it's not okay it's not the end.

Tänk på det, en extra gång. Känn orden på tungan. Gå efter hjärtat, inte hjärnan eller andras ord som slår mot en. Även om jag har vänner och familj som är på mig, jag tänker inte lämna mitt hjärta helt ensamt. Då skulle jag också tyna bort snabbare än vinden. Igår hämtade jag ut mina ticets to heaven. Den 11 Mars åker jag äntligen igen, ska bli för bra för att vara sant att få träffa E igen. Efter då fyra månader utan varandra. ♥

Vet att det är ett jäävla tjat. Men har ni aldrig varit lycklig själva?

When something is wrong, it's worth fighting for.

Det är så frustrerande. Jag vet exakt vad jag vill samtidigt som jag inte alls vet vad jag vill. Jag vill inte gå i skolan, men jag vill bli färdig med allting hemma så att jag kan flytta och plugga eller börja jobba. Men vad ska jag plugga? Eller jobba med? Det är ingen som vill ta emot så unga som oss nu. Jag måste vara högt utbildad i allting känns det som, mer eller mindre. 

Jag vill inte vara fegisen som glöms bort samtidigt när jag tynas bort. Någonting bra vill jag göra och bli ihågkommen och sedd för. Vill inte stå där i mina nerslitna skor, i ett par kläder jag försökt få att matcha (samtidigt som de är storlekar förstora eftersom jag tror själv att S sitter bra på mig när jag gott och väl skulle behöva ett par XS) och glo rakt in i en vägg när jag egentligen vill synas, en liten bit, istället för att smälta in i mängden.

Nu tog orden slut som vanligt när jag vill skriva ett bra inlägg. Jag vet ju vad jag vill skriva, men det kommer inte ut ur mig. Men idag fick jag ett modellarbete av en bekant som (förmodligen) ska genomföras senare. Om ni letar efter en glad, någolunda stolt tjej, då ska ni leta här. Fick bara lov att flika in detta.