Alla drömmer om fåglar, även du, även jag.

Vid protesfabrikens stängsel la du din hand på min axel
Och sa att livet var något enkelt men jag kunde inte hålla med dig.

På en betonglagd äng stod vi. Du bad mig ta kärlek lätt som en vind
Men jag var så ung och dumdristig och tårarna rann ner för min kind.

För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar
Och vem vet hur länge vi har varandra i en nedlagd hamnstad full av
misstro och ohållbarhet mötte jag min kärlek.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Din blogg:

Kommentar:

Trackback