Ibland förstår man inte att det bra måendet bara är en tågresa bort.



Jag har många fina vänner, men väldigt få vackra. Min tolkning av vacker är snäppet/snäppen högre än fin. Och titta bara på min vackra Linda! Spelar ingen roll att hon är osminkad på bilden och hade jobbat med djuren på dagen innan jag kom och störde.

Satte mig på tåget till Rättvik igår efter skolan för att få komma bort litegrann och umgås med andra människor och vara i en helt annan stad som jag aldrig hade varit i mer än att åka igenom (sist sov jag mig igenom den biten också) Efter många om och men så hittade jag fram till Lindas skola (Läs: Linda fick hämta mig när jag inte hittade längre) och fick umgås med henne, på en skolvardag som vi inte har haft tillgång till sedan i nian. Då kändes allting helt plötsligt bra igen.

Bättre dag än såhär har jag inte haft på länge då jag även hann hitta en praktikplats som tog emot mig med öppna armar. Jag tror redan nu att jag faktiskt kommer stormtrivas. Jag har även skrivit kärleksbrev till min fina pojkvän som jag ska posta imorgon. Som grädden på moset fick jag och David lov att inviga Gustafs nya café idag. Jag skulle kunna äta biskvier hela livet. Klart slut på meddelande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Din blogg:

Kommentar:

Trackback