Jag vill att ni ska veta allt, men är rädd att ni läser.

Hur mycket jag än försöker skriva så kommer det ingenting. Eller visst kommer det, det kommer jättemycket, det bara rinner ut ur mig från hjärnan genom fingrarna. Det blir en gigantisk gegga av ord som jag noga valt ut i rätt ordning så att det inte ska bli som när jag försöker tala. Det kommer en massa ord men på fel sätt, jag fastnar på dem, använder mig av fel ord utan att ens tänka på det och sätter dem på fel ställen i meningarna, om de ens är med i meningarna överhuvudtaget. 
 
Jag måste tänka över hur många som kan läsa det jag skriver. Jag har inga stora förhoppningar (?) att många, ens någon, kommer att läsa det jag skriver. Men det skrämmer mig att det ligger öppet för bokstavligen alla att läsa, för resten av livet efter att jag klickat det lätta klicket på publicera. Jag är absout inte rädd att skriva om det jag vill skriva, jag är mer rädd att ni ska läsa det jag skriver. Inte det att ni kan döma mig för det har ni redan gjort så mycket i mitt liv så att jag har blivit van och slutat brytt mig, jag är mer livrädd att ni faktiskt läser igenom mina ord, vad jag skriver. Jag måste nog bara smälta det och våga. Jag har i en timme velat fläta in mina ord "jag kan fortfarande ställa mig framför spegeln en dag och tycka att jag är den fulaste och äckligaste människan som finns" men jag vet inte vart jag får in det, det är så mycket känslor runtomkring.

Det ekar tomt på raderna medan orden klingar i huvudet.

 


Jag har inte skrivit här, knappt varit inloggad, på över ett år. Inspirationen, suget och modet försvann, då är det ingen idé att ens försöka. Jag vill helt enkelt att det ska kännas rätt rakt igenom som det inte heller har gjort. 

Nu har jag fått tänka i över ett år och jag är en helt annan människa än från förr. Det har hänt så mycket tråkigt och så mycket roligt i mitt liv sen jag visade livstecken här senast, mestadels roligt och lyckligt faktiskt men ingenting som bör få komma ut så här officiellt. Nu när jag känner att det är 2.0 på riktigt (okej, om någon vecka är det 100%) så har jag tänkt att börja skriva igen. Skriva när jag känner för det och det är rätt för mig, för tro mig efter så här lång tid har jag mycket på hjärtat som vill ner i text. Vad säger ni om det amigos? Vågar inte lova för mycket heller.
 
 


RSS 2.0