Jag vill att ni ska veta allt, men är rädd att ni läser.

Hur mycket jag än försöker skriva så kommer det ingenting. Eller visst kommer det, det kommer jättemycket, det bara rinner ut ur mig från hjärnan genom fingrarna. Det blir en gigantisk gegga av ord som jag noga valt ut i rätt ordning så att det inte ska bli som när jag försöker tala. Det kommer en massa ord men på fel sätt, jag fastnar på dem, använder mig av fel ord utan att ens tänka på det och sätter dem på fel ställen i meningarna, om de ens är med i meningarna överhuvudtaget. 
 
Jag måste tänka över hur många som kan läsa det jag skriver. Jag har inga stora förhoppningar (?) att många, ens någon, kommer att läsa det jag skriver. Men det skrämmer mig att det ligger öppet för bokstavligen alla att läsa, för resten av livet efter att jag klickat det lätta klicket på publicera. Jag är absout inte rädd att skriva om det jag vill skriva, jag är mer rädd att ni ska läsa det jag skriver. Inte det att ni kan döma mig för det har ni redan gjort så mycket i mitt liv så att jag har blivit van och slutat brytt mig, jag är mer livrädd att ni faktiskt läser igenom mina ord, vad jag skriver. Jag måste nog bara smälta det och våga. Jag har i en timme velat fläta in mina ord "jag kan fortfarande ställa mig framför spegeln en dag och tycka att jag är den fulaste och äckligaste människan som finns" men jag vet inte vart jag får in det, det är så mycket känslor runtomkring.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Din blogg:

Kommentar:

Trackback